Svensk skidåknings vagga

Storlien kan tacka SJ och ”mirakeldoktorn” Ernst Westerlund för sin nuvarande existens. Före järnvägens tillkomst var orten inte mycket mer än en fäbodvall med endast ett fåtal bofasta. Efter att Storliens järnvägsstation blivit invigd av kung Oscar II den 22 juli 1882 fick orten en ökad tillströmning av besökare som tilltalades av den vackra och lättillgängliga fjällterrängen. En av dessa besökare var den berömde Enköpings-doktorn Ernst Westerlund som fann fjälluften så hälsobringande att han en kort tid senare startade ett sanatorium, efter att först ha övertalat familjen Selander att uppföra ett pensionat.

 Fram till 1907 bedrevs kurortsverksamheten enbart sommartid och ”luftgästerna” ordinerades en för tiden ovanlig behandlingsmetod som byggde på sträng diet, motion och friluftsliv. När sanatoriet så småningom övergick till att hålla öppet även vintertid anlände en ström av gäster som upptäckte att den lättillgängliga högfjällsterrängen lämpade sig utmärkt för skidutflykter. Föreningen för Skidlöpningens och Friluftslivets främjande (senare Skid- och Friluftsfrämjandet och ännu senare Friluftsfrämjandet) gjorde tidigt Storlien till centrum för sin vinterverksamhet och 1924 anordnade man en kurs i ”modern skidteknik”, vilket blev startskottet för svensk utförsåkning i organiserad form.

Sveriges första slalombacke

Möllers backe anlades ”spontant” på nyåret 1931 sedan Skurdalshöjdens fjällbranter hade röjts av. Sedan dröjde det ytterligare tre år innan Storlien fick landets första anlagda pist, Slalombacken, efter initiativ av skidpionjären Olle Rimfors. 1935 stod Skidfrämjandet som arrangör av Jämtlands första (och Sveriges andra) internationella slalomtävling under ledning av legenden Rimfors. Ungefär samtidigt bildade samme Rimfors Sveriges första slalomklubb (Skidfrämjandets slalomklubb) i Storlien.

Olle Rimfors, skidlegendar

Utförsåkning och fjällturism hade nu fått ordentligt fäste i Sverige vilket skapade en ökad efterfrågan på inkvartering. I Storlien var det återigen Skidfrämjandet som gick i bräschen genom att finansiera uppförandet av Högfjällshotellet som, när det invigdes på midsommarafton 1935, bestod av 182 bäddar, kök, matsal, sällskapsrum och ekonomilokaler. 

Olle Rimfors född 1896 var utförsåkningen fader i Sverige. Fabian Rimfors har skrivit en bok om sin gammelmorfas livsverk. Fascinerande läsning med massor av illustrationer.
Läs mer om boken här.

Första skidliften

Tack vare järnvägen och högfjällshotellet blev det enkelt och bekvämt att resa till, och vistas i, skidmetropolen Storlien. Men det var fortfarande ett krävande jobb att åka nedför – eller snarare ta sig uppför – slalombackarna. Förhållandena kom dock att ändras när Storliens första skidlift invigdes 1942 som den andra i sitt slag i Sverige. Liften stod emellertid nästan oanvänd fram till 1945 eftersom Storlien var avlyst för civila under krigsåren. Tillströmningen av turister ökade dock starkt efter krigsslutet och Storlien blev med tiden en synonym för ”hälsosam och stärkande” fjällsemester. Redan 1938 hade landets första skidlärare examinerats i Storlien och samma år, återigen på initiativ av Olle Rimfors, startade Skidfrämjandets skidskola.

 Under 1950-talet fortsatte Storlien att locka till sig stora skaror skidturister. Fler pister anlades och liftsystemet byggdes ut. Hotell och pensionat växte som svampar ur jorden och i takt med den ökade välfärden i Sverige fick allt fler människor råd att ta fjällsemester. 1958 satsade Högfjällshotellet på en rejäl utbyggnad och när den stod klar hade anläggningen kapacitet för 550 gäster. Ända fram till 1960-talet var Storlien centrum för Skid- och Friluftsfrämjandets vinterverksamhet (som inte enbart var inriktad på utförsåkning) innan andra orter, i synnerhet Åre, tog över rollen som magneter för rena utförsåkare. Storliens kvaliteter som vintersportort är dock intakta och fortsätter att attrahera tusentals besökare varje år (däribland kungafamiljen som har ett eget hus på orten). Precis som på 1880-talet är det den lättillgängliga högfjällsterrängen som utövare störst lockelse men även utförsåkningen är av hög klass, inte minst tack vare den goda snötillgången. Till detta ska läggas den genuina karaktären och det romantiska skimret som vilar över Storlien.